Jag är inte bara en fridfull yogi, med ett konstant leende på läpparna.

Jag lever också med en diagnos, som kallas bipolär sjukdom -det som förr kallades för manodepressiv.

Tidigare kunde det innebära galen kreativitet och en hjärna som gick på högvarv dygnet runt under vissa perioder, tills jag blev helt utmattad och gick in i perioder av tungsinne, ångest, täcket över huvudet och gråt i massor.

Numera känner jag så klart också av svängningarna, men har lärt mig att hantera mig själv bättre. Dels tillåter jag inte de maniska härliga perioderna att bli lika intensiva, utan här krävs hård disciplin vad gäller sovrutiner mm. Och dels har jag lärt mig att inte bli lika rädd för de tunga perioderna och kan hindra spiralen från att gå lika djupt.

 

De olika konstarterna fungerar som en kanal för känslorna som flödar och kan vara enormt helande. Man får vara lite vaksam bara, när man går in i ett kreativt flöde, så att det inte går överstyr och landat i en alltför manisk period, för det är ju så himla härligt att vara i det där flödet.

 

Jag använder musik och sång för att hela och "rena" mig. Att sjunga känns oerhört kraftfullt som healingmetod för mig. Var och en får hitta sin väg, vi är alla olika.

 

Tänk på att mdicinering och/eller psykoterapi kan vara ett måste för många, det är för farligt att stå ensam i det. Självmordssttistiken bland bipolära är hög. Jag har under långa perioder inte "behövt" medicin eller hjälp, men är det värt det? Det är mycket att hantera även för en yogi. Mår du dåligt -tveka inte att söka medicinsk hjälp!! Yoga, meditation och mindfulnes är kraftfulla verktyg som kan användas parallellt med västerländsk medicin

 

Just nu är jag inne i en perod av det jag kallar bipolär ebb. Hade det varit för flera år sedan så hade jag nog legat och gråtit med täcket över huvudet. Men nu känner jag igen det som en ledsenhet i magen, ett enormt behov av stillhet och att isolera mig. Jag känner igen mig själv som känslig, djup och gråtmild. Tröghet som gör att vardagssysslor känns väldigt tunga. Men jag vet att det är övergående och att jag bara måste ta hand om mig själv lite extra. Idag har jag tackat nej till sociala familjeutflykter till skogen. Jag åker hellre själv in i skogarna i veckan och mediterar. Idag ska jag stänga in mig, meditera och sjunga. Vila.